.svg)
Nu ringmärks de skånska storkungarna
Det känns nästan lite högtidligt. Det här är en procedur som bara sker en gång om året, måndagen 27 juni var det dags. Storkungarna på Flyinge Kungsgård skulle ringmärkas. Äggen kläcktes för cirka sex veckor sedan och ungarna har hunnit dubbla sin vikt flera gånger om, fast ännu är de inte flygfärdiga.
Den ideella föreningen Storkprojektet arbetar för att Skåne ska få tillbaka en vild stam av den vita storken och ringmärkningen är en viktig del av det arbetet. Vi på Kraftringen stödjer projektet sedan ett antal år och självklart ville vi vara på plats för att se årets kull.
Vi svänger in bilen på parkeringsplatsen framför stallarna vid Flyinge Kungsgård och redan på avstånd kan man se de imponerande storkbona. Totalt finns här elva bon, belägna högt uppe på taken. Storkföräldrarna vakar lugnt över sina ungar, stadigt ståendes på ett ben.
På plats finns även Petter Albinson, projektledare för Storkprojektet. När vi anländer befinner sig Petter tio meter upp i luften, i full fart med att ringmärka en kull. Varje unge får sitt eget, unika nummer för att sedan kunna spåras. För att nå de högt belägna storkbona krävs en rejäl kranbil.
- Det varma vädret i maj månad har varit bra för storkungarna, berättar Petter. Det har funnits gott om mat och det har varit torrt och varmt. Det har varit bästa möjliga betingelser.
När kranbilen närmar sig boet väljer storkföräldrarna att flyga iväg utan protester. Själva ringmärkningen sker vanligtvis uppe i boet, men några storkungar får följa med ner i liften så att alla kan se hur märkningen går till. Det går snabbt och ungarna ligger helt still och spelar döda. Det är ett försvarsbeteende som de använder sig av innan de är stora nog att göra motstånd. Själva märkningen tar bara några minuter och sedan får ungarna återvända till boet och sina föräldrar. Om ett par, tre veckor är de stora nog att testa sina egna vingar.
Vem står bakom Storkprojektet?
Storkprojektet är ett projekt i samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening.
Varför har man ett Storkprojekt?
Den vita storken var tidigare vanligt förekommande i Skåne men förändringar i landskapet gjorde att de sista storkarna försvann 1954. Målet med Storkprojektet är att återfå en livskraftig, flyttande stam av vit stork i Skåne.
Varför ringmärker man storkarna?
Ringmärkningen gör det möjligt att ha koll på storkstammen och är viktig för att kunna följa upp vad som händer olika individer.
På vilket sätt stödjer Kraftringen Storkprojektet?
Vi har bland annat valt att sponsra med kranbilen som behövs för att komma åt bona. Förutom kullarna på Flyinge Kungsgård finns det även bon på Viderups slott och i Vollsjö.
Hur kan jag hjälpa till?
Storkprojektet behöver både volontärer och bidrag. Här kan du läsa mer om Storkprojektet.
Och sist men inte minst, varför brukade man förr säga att det var storken som kom med de nyfödda barnen?
Här har vi inga klara besked men ”myten blev vanlig i Västeuropa under 1800-talet när storken var en symbol för lycka och välstånd. Fågeln var också tillräckligt stor för att kunna bära ett spädbarn i näbben. Tidsandan tillät inte att föräldrar talade om sex och fortplantning med barnen och då tog man till historien om storken.” Källa: https://varldenshistoria.se/kultur/varfor-ar-storken-leverantor
Dessutom föds ju vissa barn med ett rött märke i nacken som kallas för storkbett, så vem vet…
Vy över ett storkbo. Foto: Fritz König.
